Hoppa till innehåll

Mänskliga rättigheter – bara ett smörgåsbord?

11 april 2019

Som de flesta vet är FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna från 1948 en slags utgångspunkt för hur världen ska undvika onödiga krig och konflikter mellan världens stater. Deklarationen består av 30 s.k. artiklar där man bl.a specificerar vilka rättigheter man som enskild individ har i det land man bor i. Rättigheterna är mycket allmänt hållna och för de flesta av oss ganska självklara. Här en länk till regeringens hemsida om detta  http://www.manskligarattigheter.se/

Här en pdf med de 30 artiklarna https://www.regeringen.se/4a9fab/globalassets/regeringen/bilder/kulturdepartementet/demokrati-och-mr/mr-sidorna/fns-konventioner-om-manskliga-rattigheter.pdf

smorgasbord

MEN den som läser de 30 artiklarna märker kanske att i artikel 29 står faktiskt :

”1. Var och en har plikter mot samhället..”  Artikel 29 finns på sidan 8 i PDF:n ovan.

Det har dock pratats väldigt lite om dessa plikter eller skyldigheter. Intressant nog finns en Motion 2011/12:U210 om ”Mänskliga rättigheter och skyldigheter” undertecknad av Anita Brodén (F).

Där står bl.a. ur förslag till riksdagsbeslut ”2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en ökad dialog och en utökad information för att också tydliggöra samhällsmedborgarnas och samhällets skyldigheter.”

Intressant.

Googlade och hittade en text från 2012 som handlar just om detta. Här en länk: https://www.livochratt.se/behover-vi-aven-manskliga-skyldigheter/

Har försökt hitta den person som nämns i texten Rene Marcic men inte hittat något. De nio plikterna är ju intressanta. Även intressant att det här sägs att meningen varit att dessa skyldigheter skulle bakas in i FN-deklarationen, men att inte så blivit fallet. Tidsbrist anges som en möjlig förklaring.

Kan kanske nämna att det i några länder är varje medborgares plikt att gripa in om någons liv är i fara. Annars riskerar man straff. Här i Sverige plockas ju mobiler fram för att ”dokumentera” dödsolyckor etc. istället för att stanna och hjälpa till. Ett unikt undantag torde vara de som försökte hjälpa skadade i samband med t*er*ror*d*åd*et på Drottninggatan 2017.

Men här i Sverige finns också en förklaring till att de flesta drar sig för att göra något, efter att ha läst om de som råkat illa ut efter att ha försökt hindra eller ingripa i samband med brott. Att det blivit så kan man ju spekulera i.

Rättigheter kan inte bara vara ett smörgåsbord att ta för sig av. Kanske måste man börja ställa krav på att man som medborgare bjuder igen på något sätt?

 

 

From → Uncategorized

Kommentera

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: