Hoppa till innehåll

Det är bra att det skrivs böcker som exempelvis sekreterarklubben men det räcker inte

26 september 2015

Det kan väl knappast ha undgått någon att Jan Guillou har kommit med en ny bok. Tyvärr har jag inte läst den ännu så jag kan bara utgå frän vad som kommit fram i media där han intervjuats flitigt.

Eftersom mitt förra inlägg gällde krigsseglarna  tänker jag fortsätta med det eftersom att det som Guillou skrivit om handlar om kvinnor som kom att spela en roll i andra världskriget.

Det är viktigt att ständigt påpeka att ett stort antal svenska kvinnor var krigsseglare genom att vara anställda av svenska rederier ombord på fartyg som transporterade drivmedel och annat som var livsviktigt för den svenska folkförsörjningen. Det är viktigt att påpeka att på dessa fartyg arbetade både män och kvinnor men deras insats har glömts bort eller förringats eller beskrivits på ett felaktigt sätt.

Förra sommaren kom en bok med titeln Sekreterarklubben som för första gången försökte förklara att svenskar faktiskt spelade en aktiv roll i kriget även fast Sverige var neutralt och inte på något sätt deltog militärt. Boken lockade säkert extra många till läsning eftersom den är kryddad med sex skildringar. Samtidigt kan många ha fått uppfattningen att så där gick det till. Och det tycks som att Guillou spinner vidare på det där med sex.

Det saknas en saklig skildring om vad som verkligen hände och varför svenskar överhuvud kunde bli involverade fastän man hela tiden betonar att Sverige är neutralt och aldrig varit i krig på 200 år. Vän av ordning måste baxna när man får dessa skildringar levererade och undra vad är sant och vad är fiktion?

Det saknas som sagt en saklig redogörelse för krigsseglarna som var modiga män och kvinnor som riskerade sina liv.

Krigsseglarna var ju statsanställda. Fartygen var inhyrda av svenska staten och rederierna var de som tjänade extremt mycket pengar medan de anställda i vissa fall hade risktillägg men som ändå inte fick mycket av kakan.

Det skulle kunna jämföras med en fotbollsklubb där bara klubbägaren fick betalt  medan spelarna bara fick lite fickpengar.

De flesta krigsseglarna var extremt missnöjda med det bemötande man fick efter att kriget var slut. I Norge och Danmark firades de som hjältar medan de i Sverige ”glömdes” bort och lämnades åt sitt öde och någon kaka att dela på var det aldrig frågan om.

Jackpoten gick istället till ett antal svenska rederier och krigsseglarnas fackföreningar gjorde inte mycket för sina medlemmar. I princip ingenting.

From → Uncategorized

Kommentera

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: