Hoppa till innehåll

Min mamma skulle ha fyllt 100 den här veckan men hon var inte tillräckligt intressant för den svenska vårdapparaten

25 juli 2014

Den här bloggen har de senaste åren fokuserat på bl.a. den svenska vårdapparaten och dess brister. Media har också gjort en hel del för att lyfta problemen ut i ljuset. Men det är inte förrän man själv på ett eller annat sätt får direktkontakt med den här verkligheten som man fattar vad det handlar om.

Kort för den som inte läst allt: min mamma feldoserades med smärtstillande medel. Resultatet  blev ”hjärtstopp”.

Ingen har tagit ansvar för detta. Någon obduktion kom aldrig på fråga. Svenskt rättsväsende står och stampar och alla vet att läkare behöver inte stå till svars för patienters död även om man själv bidragit till detta genom olika misstag och fel.

Den som är intresserad kan kanske gå tillbaka till ett inslag i Rapport för drygt ett år sedan (2013-05-20 kl. 19.30) där det framkom att dödsfallsregistret i Sverige är bristfälligt, ca 1/3 av alla uppgifter om dödsfallsorsak antas vara fel. En orsak till att det är så har att göra med att endast 10% av de som avlider i Sverige idag obduceras. 1970 var den siffran 50% dvs. vartannat dödsfall undersöktes med hjälp av obduktion för att säkert fastställa dödsorsak.

För en tid sedan visades ett program i tv4 om Michael Jacksons död och den rättsprocess som följde. Där fick man veta anledningen till att Michaels läkare kunde fällas och få fängelsestraff i usa.

Det visades vid obduktionen att han hade injicerats med höga halter av ett smärtstillande medel som används i samband med operationer. Medlet kräver att patienten övervakas kontinuerligt vad gäller puls och blodtryck etc. Michaels läkare hade ingen sådan utrustning och hade därmed brustit i aktsamhet om Jackson. Risken för hjärtstillestånd hade ignorerats. Därför kunde domstolen döma honom.

Mot bakgrund av detta undrar man hur många svenska patienter som drogas ner på sjukhusen med höga halter smärtstillande medel blir kopplade till övervakningsutrustning? Och varför står ingen upp och kräver obduktion i alla de fall där man så önskar?

Man undrar varför en död människa i Sverige är så ointressant att inte ens siffran i statistiken behöver vara korrekt. Handlar det bara om ekonomiska resurser eller handlar det om brist på respekt för individen? Eller både och?

 

Min mamma var dessutom under andra världskriget s.k. krigsseglare ett begrepp som varit och är okänt för de flesta både äldre och  yngre.

Det finns  sparsamt med litteratur men en bok som skrivits om detta på senare år är på norska och kan vara en intressant introduktion;  Jon Michelet: Den siste krigsseileren (Gyldendal Pocket 2008). På svenska finns förstås Lennart Lundbergs ”Handelsflottan under andra världskriget”.

Det enda firandet av dessa människors insats är en minnesstund första söndagen i september varje år anordnad av sjömanskyrkan på de platser där en sådan finns.

 

 

 

From → Uncategorized

Kommentera

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: