Hoppa till innehåll

Mors dag 2010

30 maj 2010

I år firas att det är 65 år sedan andra världskriget slutade. I Sverige visar man i bästa fall tv-bilder från de länder som firar detta. I Sverige sopas helst hela kriget under mattan och man vill inte ens erkänna att svenskar var direkt inblandade i detta krig.

Den bild som åtminstone hittills getts är att Sverige var neutralt MEN att man var (med hot om invasion typ Norge och Danmark) tvingade att tillåta vissa saker.

Vi som inte själva upplevde krigsåren kan bara gå på vad som finns kvar i form av dokument och ögonvittnesskildringar.

I Sverige finns ett större och större intresse att försöka göra sig en egen bild av detta krig. Många söker sina rötter och vill veta mer än vad som står i historieboken från skolan.

Men var ska man leta? Man googlar kanske och letar man efter litteratur kan man ju försöka med bibliotekens kataloger. Det finns faktiskt mer än man kanske tror. Men de är oftast översatta böcker eller svenska böcker baserade på material och fakta samlat av hör och häpna icke svenska forskare.

En mycket intressant bok från 2007 är ”Handelsflottan under andra världskriget” skriven av Lennart Lundberg, sjöingenjör och tidigare verksam i marinen.

Förutom 70 sidor med uppgifter om alla de svenska handelsfartyg som  torpederades, minsprängdes och sänktes, finns ett antal ögonvittnesskildringar men även en del fakta som torde få vem som helst att lyfta på ögonbrynen.

Baksidestexten lyder: ”denna bok är en försenad hyllning till svenska handelsflottans män från tiden kring andra världskriget 1939-45. De tillhörde den enda yrkesgrupp från det neutrala Sverige som av omständigheterna tvingades delta i direkta krigshandlingar från krigets första dag till den sista. Under sex krigsår omkom fler än 2 000 svenska sjömän på grund av krigsförlisningar.”

”Syftet med denna bok är – förutom att ge en historisk bakgrund till sjökriget ur svensk synvinkel – att försöka förmedla till efterkrigsfödda generationer ett budskap om svenska sjöfolkets prestationer och uppoffringar under andra världskriget. Men myntets baksida är att när kriget var över glömdes allt bort. Krigstidens svenska sjömän fick aldrig den uppskattning de gjort sig så välförtjänta av.”

Att Sverige ville glömma förstår man när man läser om handlingar som har fått en hemligstämpel på 100 år. Den svenska regeringen lämnade inte mycket efter sig och ingen har velat skriva om den här tiden. Lundberg skriver på sidan 11: ”Per Albin (Hansson statsministern) gjorde till och från kortfattade kommentarer i en liten fickalmanacka med fem smala rader för varje dag. Ofta upptog Per Albins bowling-schema flera av raderna. Günter (utrikesministern) blev enträget uppmanad att efter kriget sammanfatta sina erfarenheter från krigsåren, men han avstod tragiskt nog. Han skulle annars ha kunnat räta ut många frågetecken från dessa dramatiska år.”

Det är häpnadsväckande att ingen tagit eller tycks vilja ta itu med allt detta som vuxna människor. Allt går ju att diskutera och ”förstå” nu förtiden så varför inte detta svarta hål i den svenska historien?

Vi som har eller har haft nära anhöriga som faktiskt var med och bidrog till att Sverige kunde gå oskatt genom detta fruktansvärda krig ser naturligtvis på det här på ett speciellt sätt. Vi har nämligen ofta fått höra om krigets fasor i form av våra anhörigas egna berättelser.

När man läser Lundbergs bok förstår man att många tusen svenskar har liknande erfarenheter.  Och det känns fruktansvärt när man läser om att de första som hörde av sig till dessa sjömän efter hemkomsten till Sverige var skatteverket som påminde om utebliven statlig och kommunal inkomstskatt.

De som tjänade mest på kriget var de stora rederierna. De fartyg som förliste var försäkrade och de fick full ersättning. Men de som gjorde jobbet drog nitlotten.

En av mina föräldrar var ute under hela kriget men någon medalj eller belöning blev det inte. Pensionen som betalades ut under 3 år på 80-talet var på totalt mindre än fem tusen kronor. Årsbeloppet var 1598 kronor dvs ett par hundralappar per månad i tre års tid. Vad säger man? Skulle man dö sedan, eller?

From → Uncategorized

Kommentera

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: